Kategori: Okategoriserade

Då var det väl dags igen för en kudde. Jag blev sugen på att göra en liknande som den blåprickiga som jag gjort tidigare. Fast denna gång röd. Här är några tips på hur man kan gå tillväga om man vill göra en själv.

Först blötte jag ner kuddfodralet med lite vatten. Det är bra om det är lite lagom fuktigt och bäst blir det med sprayflaska. När man sprejat kan man vänta lite så att det nästan hinner torka.

Sen tar man några textilfärger, blandar ihop lite grann och använder en lagom bred pensel och duttar ut en diagonal rad. Efter det är det bara att fortsätta göra rader under och över den första raden.

Tricket är att använda omväxlande mycket och lite vatten. Då blir mönstret snyggast tycker jag.

Sen ska det ju torka och efter det fixeras med strykjärn.

Blev ganska bra hallon-lakritskänsla på den här tycker jag!

Om man ska på bröllop kan det ju hända att man vill ha med sig en liten present. Och om bruden råkar gilla det omåttligt sega brädspelet Fia med knuff vill man förstås uppmuntra det.

En spelbricka fick det således bli.

Med hjälp av en stans var det lätt fixat att göra prickarna. Jag valde fyra olika teman. Karta, serietidning, guldpapper och franskt lexikon.

När jag tryckt ut alla prickar limmade jag fast med decoupagelim. När limmet torkat penslade jag hela brickan så att den blev lackad. Finns ju ändå risk för en del spill om någon lägger in en elak knuff tänker jag.

Så här blev den alltså, fikabrickan. Fiabrickan.

Passar perfekt när man vill FIAKA.

Potatistryckandet är igång igen. Det var på tiden.

Här ser ni en enkel kökssoffa med ett enkelt tyg. Visserligen trevligt men kanske något anonymt mönster. Det vill man ju ändå ändra på.

Det är väl rönntider tänkte jag och karvade ut en liten klase.

Först tryckte jag själva svarta kvisten och sen tryckte min assistent rönnbären.

Man kan ju hålla på att stryka tyget innan man trycker men orka liksom.

Man kan ju hålla på och täcka bordet med tidningspapper innan man trycker men orka liksom.

Här är den då, soffan, i all sin prakt.

När färgen torkat bör man ju fixera med strykjärn och det.

Sen är det ju bara att häfta fast.

Så här i oktober känns ju rönnbär helrätt men vi får väl se hur härligt fräscht det känns i mitten av april. Men äh, då får jag väl trycka nytt.

Jag är ju förtjust i det här med vattenfärg. Gärna så ofta och så mycket som möjligt. När jag såg det här fina blogginlägget ville jag ju gärna prova själv.

Porslinsfärg, tallrikar, pensel och vatten behövs.

Först kan man blanda till en nyans man gillar och sen kleta på ganska mycket färg.

Sen får man tillföra vatten i kanterna och liksom hälla ut färgen lite. Efter det kan man låta färgen halvtorra en stund, sen hälla ut den lite mer, hälla på lite mer vatten och sen torka lite till. Och tycker man att det är för lite färg så målar man helt enkelt på mer. Jag lät tallriken stå lite lutande när den torkade så att den mesta färgen samlades på en kant.

Man får prova sig fram helt enkelt. När man är nöjd ska färgen torka för att sen gräddas i ugnen på 150 grader i 30 minuter.

Detta lilla fix kan rekommenderas. Det var över förväntan kul och blev precis så där vattenfärgskladdigt som jag ju gillar.

Det finns en TV-serie, Arrested Development, där de säljer frusna bananer.

Kul grej! Kanske. Provas skulle det i alla fall.

Banan behövs. Och några pinnar. Och så choklad och lite topping såklart. Det lila ”strösslet” är kokos färgat med blåbär. Mosa några blåbär och blanda med kokos. Låt torka på hushållspapper och sen är det klart.

Dela bananerna, sätt i pinnar och lägg i frysen. På så sätt är de kalla när de doppas i choklad och stelnar därför fortare.

Sen är det bara att smälta choklad, doppa och strössla på lämplig topping.

Hasselnötter kan passa bra. Eller blåbär. Och kokos såklart.

En ganska kul och smidig glass och ja, modellen på bilden var mycket nöjd med smaken.

Jag tror att jag har drabbats av en släng av Pinterest-depression. Jag gillar ju egentligen Pinterest men jag kan inte gå in och kolla för det finns FÖR MYCKET. För mycket inspiration. Jag vet inte var jag ska börja. Och då blir jag trött och oinspirerad och så gör jag ingenting istället. Trots denna åkomma har jag ändå lyckats ro iland ett projekt som finns i åtskilliga varianter på just Pinterest. Och det är att måla galax-möntster.

Jag är i rensar-tagen och var precis på väg att slänga dessa missfärgade skor när jag kom på att jag kanske kunde göra något roligt med dem.

Det hela är ganska simpelt. Mycket vatten och svart och lila färg. Med hjälp av pensel och sprayflaska målade jag skorna tills jag var nöjd.

När de torkat duttade och skvätte jag på vit färg. Man måste ju ha stjärnor i en galax liksom.

Och sen är det ju det här med att fixera färgen. Strykjärn kändes svårt så jag provade med hårfön. Oklart om det funkade. Det får jag helt enkelt se när jag går på en regnig promenad.

Det var dags. För ett inlägg alltså. På ”Posten” kan man FÅ vykort med isglass-motiv. Rätt så lyxigt eftersom de är superfina. Det är Linda Lomelino som gjort dem och hon är ju helt klart en av mina favoriter. Jag blev i alla fall sugen på att göra något liknande och samlade ihop lite bär, växter och frukt.

Och någonstans såg jag att man kunde använda skedar som glasspinnar. Snygg idé tänkte jag och bestämde mig för att testa.

Här är då hela gänget. De röda innehåller jordgubb och grenadin, den mörkröda är en blåbärsvariant. Den rosa är faktiskt bara mixad vattenmelon. Och hur var smaken då kan man fråga sig? Mjo, helt okej säkert om man nu gillar isglass. Det gör inte jag.

Och jag tycker nog nästan att de här blev finast, men så är de ju också gjorda av vatten bara för att vara just pynt. Så nästa steg blir att hitta något genomskinligt som smakar mycket och om passar att frysa. Det var också svårt att få bär och blommor att inte flyta upp när vätskan hälldes på så det ska jag också lösa.

Jag ger er här en typisk Cornwallutflytkt:

Först Penzance. I den här lokalen förvarades gin och tobak men på 30-talet gick man över till att servera te och scones på taket. Efter det var det dags att butlejera honung. Sen stod det tomt under många år innan man kom på att det skulle renoveras och bli kontorslokaler. Och då hittade man smugglarnas underjordiska tunnelsystem.

Här är en relativt glad vy kan jag tycka. Ligger också i hamnen precis the Warehouse.

Målet för utflykten var denna ö. Det är så smidigt ordnat att man kan gå till den. Ibland. När tidvattnet är lågt. På ön finns ett slott. Det är nästan bara det som får plats. Och en rätt så mäktig trädgård.

Är man högst upp i slottet så ser man den pyttepyttelilla hamnen.

Trädgården är vanligtvis inte öppen på söndagar men just igår hade vi tur! Den är liksom byggd på höjden längs berget på öns sydsida. Det gjorde inte bara att man hade väldigt fin utsikt hela tiden utan också att blommor växte bra där eftersom havet reflekterade ljus.

Framför allt var det succulenter ungefär precis överallt.

Bra dag. Bra väder. Bra resesällskap.

Det har visat sig att en av mina favoritsysselsättningar är att gå på golden hour-jakt. Det är alltså strax efter soluppgången eller strax innan solnedgångeen då ljuset är som bäst att fotografera i.

Men det är mycket som måste klaffa. Det får inte vara för molnigt förstås. Och dessutom måste man befinna sig på rätt plats vid precis rätt tid.

Men igår skingrades alltså molnen vid precis rätt tid och jag kunde ge mig ut.

Nu har jag dessutom skaffat en app som säger till när golden hour närmar sig på den platsen jag befinner mig. Verkar mycket smidigt.

Här har vi alltså Falmouth Hotel. Påminner en smula om Grand Budapest Hotel kan jag tycka.

Och här har vi en slags hamn.

Golden hour, eller magic hour som det ibland kallas, är alltså dagens fotograferingstips.