linneahjelm.comNu har jag plockat ihop några liljekonvaljer och gjort ett kort. Om ni gillar det kan ni klicka på bilden, ladda ner, skriva ut och kanske ge bort till någon. Lite i senaste laget, jag vet. Men då kan ni ju faktiskt göra som jag. Säg till er mamma att gå in på den här bloggen och skriva ut ett åt sig själv. Snabbt och smidigt.
Uppdaterandet av den här bloggen går halvbra kan jag tycka. Men nu är det dags för ett inlägg utan röd tråd och med helt blandat innehåll.
St Ives kan man åka till. Ett typiskt turistställe i Cornwall och båtarna har de på land. Gillar man gallerier så kan jag knappt komma på en bättre plats att besöka. Överallt finns de!
Det finns en kornisk kulle som jag går upp på ibland. Till exempel när det är soluppgång.
Eller när det inte är det. Och här kan man ana Falmouths avlånga form, att det är vatten på båda sidor. För en person helt utan lokalsinne kan jag berätta att det inte förenklar vardagen.
Fortsätter man vidare på den där kullen hamnar man mitt i detta. Eller hamnade i alla fall. Nu har det blommat över.
Det finns en park i Falmouth. I den parken fanns en gång en stor fågel. Jag tänker häger. Kanske?
Om man ska åka tåg till eller från Falmouth så måste man byta i Truro.
Truro är Cornwalls enda stad och de har en katedral.
En dag var det Norges nationaldag. Eftersom det är förvånansvärt många norrmän här så skulle det firas. Jag fick för mig att baka en kransekake. Det har jag aldrig gjort förut och formar hade jag förstås inte men den blev riktigt bra och gjorde succé! På firandet fanns många asiater och de undrade vad det var och vad det hette. Kransekake sa jag. Kranschekaka sa dom.
Jag har varit ganska kräsen i mitt liv. Inte ätit all mat liksom. Det verkar ha gått över. Nu gillar jag ungefär allt. Nästan. Jag och fransk person är på stranden. Sniglar sa jag. They’re delicious sa hon.
