linneahjelm.comOm man följer mig på Instagram så kan det hända att man sett en viss kyrkogård. Jag hamnar liksom där ganska ofta. Dels för att det är väldigt fint och dels för att den ligger så till att jag brukar springa förbi den (och då kan jag inte låta bli att smyga in och knäppa några bilder). Här är alltså några av de bilder jag tagit, hittills.
Nu har jag silkscreentryckt igen. Jättekul kan man säga att det är. Det går ut på att man har ett motiv som man gör en schablon av. I detta fall med uv-ljus och sånt. Det är rätt komplicerat och tar lång tid. Tre timmar hade vi på oss och det var stressigt. Jag hade ju dessutom två olika ramar för varje färdigt motiv, en för själva kartan och en för allt vatten, det var alltså en rätt så intensiv kväll.
Speciellt nöjd är jag med den röda. Den har ju liksom lite svart i sig och det blev effektfullt på något sätt. Det var i och för sig inte planerat från början utan handlade mer om att jag inte orkade tvätta bort den svarta färgen från ramen. Win win.
Idag vaknade jag ganska tidigt, tittade ut och tänkte att det nog var en alldeles perfekt morgon för att gå out and about. Och ja, det var det. Låt mig därför presentera Falmouth en söndagsmorgon:
Dessa hus alltså. Vill ta kort på dem varje gång jag ser dem.
Här är hamnen. ”The third deepest natural harbour in the world”. Tydligen vill man att en hamn ska vara naturligt djup så att man kan skryta om det i turistbroschyrer.
Fiskmåsar finns det här. Många.
Den här vyn såg jag på Pinterest innan jag kom hit men det var först idag jag hittade var det var i verkligheten. Och jag råkade visst ta en nästan likadan bild.
Denna båten alltså, den är på ungefär alla vykort. Vet ej varför, det finns ju så mycket annat fint här.
Här kan man se små Cornwall-flaggor, svart med vitt kors alltså. Och hus som matchar.
Vimplar gillar de och inte mig emot! Tackar sällan nej till vimplar, det piggar upp.
Så här ser det alltså ut på själva centrum-gatan. Pittoreskt, jag vet.
”Pasty”. Känns det igen? Kanske inte, men det är i alla fall något som britterna verkar vara väldigt stolta över. Enligt den lista som jag sett så älskar de dem mer än Shakespeare, Harry x 2 (Potter och Prins), football och Mr Bean. (Däremot är pasties inte mer älskat än tea, fish and chips och Drottningen såklart.)
Den traditionella. Det smakar okej. Inte så mycket mer. Jag tror att det är kålroten som bidrar till att det inte blir en fullträff. Det är inte en så god rotfrukt helt enkelt. Annars så har pastyn en ganska pepprig smak, nästan stark och det uppskattas. Även om man såklart bör prova den vanliga pastyn så rekommenderar jag nog ändå att man väljer en annan sort. Betyget blir ändå godkänt.
Cheese and tomato. I den här trodde jag lite naivt att det skulle vara just cheese and tomato. Det var det inte riktigt. Det märktes i alla fall inte. Men kålroten, den var helt klart närvarande, igen. Här tycker jag också att själva skalet var lite sämre och den här pastyn är jag alltså inte så nöjd med.
Dutch apple custard. Oggy oggy. Roligt! Ja, ni som fattar fattar. Oggy är i alla fall ett annat namn för pasty. Det här är alltså mer av en efterrätts-pasty och kanske är det orättvist att jämföra den mot de andra mer matiga varianterna. I vilket fall så är det här testets stora vinnare. Som en calzone fast med äppelpaj. Rekommenderas starkt!